Jag är ingen morgonmänniska, det ska gudarna veta. Samtidigt är det en konflikt inom mig eftersom jag egentligen tycker att morgnarna är bästa tiden så här på sommaren. Men jag är pigg på kvällarna och därmed tar ofta sömnigheten över på morgonkvisten. Hur jag ska kunna börja jobba och ställa väckarklockan på halv sju igen är en gåta. I morse trotsade jag dock tröttheten och klev ur sängen med lillebror vid sju. Vi kastade på oss kläder och åkte upp till Gateau för att köpa frallor och latte. Soligt ute och en kvittrande son på sitt bästa humör. Kände mig lycklig sådär som man gör vissa stunder. Inte för att jag är olycklig annars men ibland känns det extra bra. Sådana stunder som stannar kvar i minnet när vinterhalvåret sveper in. Nåja nog med smörigheten, summan av kardemumman är att det inte alltid är lika med dödsstraff att kliva ur sängen tidigt ;). Nu - stranden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar